Ibland önskar jag att jag kunnat tävla tidigare, att jag träffat Sam tidigare, att Poccis hade velat hoppa då jag ville och att jag kunde ha mer än en tävlingsponny.
Ibland kan man inte låta bli att avundas lite på de som ser ut att glassa runt med dyra hästar, men jag skulle aldrig någonsin vilja byta ut vad jag haft/har.

Men ibland känner jag mig verkligen inte klar med ponny, framför allt inte med Sam. Hade varit så himla kul att ha honom ett år till, men samtidigt längtar jag efter en ny (ung)häst och att faktiskt kunna "satsa" på tävlandet lite. Nu åker jag ju bara runt för rutinen och rolighetens(!!!) skull vilket jag inte har några problem med just nu.

Jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja byta ut de hästar jag haft/har, för de har gett mig så mycket av vad jag är idag, men ibland måste man få dagdrömma lite. Jag älskar alla 3 som varit i min ägo mer än allt!

Jag är inte den som brukar sukta efter vad jag inte har, men såklart har tanken slagit mig. Men istället för att sucka för det, (för jag har trots allt haft en grym ponnytid med sjukt roliga saker och utmaningar) så längtar jag tills jag har ett fast jobb och en egen bostad så kanske jag en dag kan äga två hästar! Jag tycker ju egentligen att en "bara" är för lite. 

Fast drömmen vore ju att bo på en stor gård med stall och ha en himla massa hästar men det är ju en annan historia ;)
jag saknar min bästa vän ♥